Det är två år (tre somrar) sen vi flyttade hit till landet. Inte mycket fanns planterat när vi flyttade hit (några hostor, malva och en rhododendron). Det mesta var skog, sly och ogräs. Jag var novis med ett nyvaknat trädgårdsintesse och kastade mig in i denna nya värld. Läste på, anlade nya rabatter, köpte mängder av växter som jag planterade och blev både glad och besviken. En del växter blev helt felplacerade vad gäller jordmån och ljus, andra ville inte ändå.
Lite lär man sig under resans gång och detta gick jag och funderade på idag när jag spatserade runt hemma och fyllde ogräskorgen med visset och ogräs.
- En del växter trivs direkt vid nyplantering och då visar de det genom att växa sig frodiga. MEN jag ska alltid ge dem ett år eller två, ibland behövs en etableringsfas på några år innan de kommer på att de vill växa där! Jag ska inte räkna ut en nyplanterad växt för att den ser halvdöd och chockad ut, jag ska stå ut och låt den sätta nya blad. Ibland behöver den en etableringstid, och har den klarat den första tuffa tiden så klarar den allt!
- En del växter "försvinner". Kanske blommar fint första året då den är nyplanterad men sedan puts väck! Jaha, då ville de inte vara med på min trädgårdsresa - det ska jag inte sörja för mycket över.
- Jag ska vara försiktig med förutfattade meningar när det gäller färger på en perenn. På rätt plats och i rätt sammanhang är plötsligt knallgult helt rätt, eller svulstig blåfärgad hortensia underbar.
- Jag måste låta saker få ta tid. Många fulhörnor/fulområden innebär bara att trädgården ingår i en process! Min process!
- Rent generellt så tål perenner att klippas ned hårt. Snagga bort fula blad och vissna blommor - dels främjar det växt och framtida blomning, dels framträder det som är vackert just nu i trädgården på ett bättre sätt.
- Vid ogräsrensning så måste jag vara observant, där finns frösådder som jag vill vara rädd om. Vid osäkerhet - flytta sådden till en kruka och låt den växa till för att se vad det blir av den. Jag känner nästan bara igen aklejablad i ett tidigt stadium, så det börjar bli väldigt många småkrukor nu!
- Min trädgård är min och speglar mig mer eller mindre. Jag ska låta mig inspireras av andras trädgårdar - de som satsar på rosor, de som satsar på perenner träd eller klätterväxter, de som satsar på självhushållning eller konstnärliga ting... men inte låta mig tokstressas över all inspiration jag får. Bättre är att plocka de bästa bitarna i lugn och ro. Beundra det jag tycker är fint och tänka igenom ifall det verkligen är "jag" och passar i min trädgård.
- Vatten! Gödning är ack så viktigt men vatten gör underverk. Både perenner, buskar och träd ska får sin dos av detta undergörande! Speciellt en torr sommar som denna.
Just nu är höstrudbeckian (gullboll) ett utropstecken på vår baksida. Tre meter höga lyser de över allt annat och vill verkligen visa att "här är jag". Jag hejar på; förra året hade de inte en chans, men nu så...
Förutom trädgårdsfunderingar i allmänhet så gjorde jag en enkel inläggning av chili idag. Använde den milda Lombardi men tillsatte en hel del Anaheim också. (Provsmakade "Anaheim" som anses lika mild som "Lombardi" och jag lovar, det gick åt en hel del mjölk för att återställa mina smaklökar. "Anaheim" var i mitt tycke stark!)
Gudars så god inläggningen blev! Det blir perfekt tillsammans med höstens maträtter!
Receptet hittade jag här. (Uteslöt den mörka romen för något sådant hade vi inte hemma). Vi provsmakade lite ikväll trots att det står att inläggningen blir bäst efter ett par veckor. Mums!
Fortsatt trevlig helg!
